Historisk sammanfattning

Mellan Porsgata och Sjövik utarrenderade Lösings Häradsallmänning redan från 1900-talets början tomter för bebyggelse. Några tomter bebyggdes med åretruntbyggnader men de flesta var avsedda som fritidshus.

Områdets fortsatta omdaning påverkades dels av Byggnadsordning för Krokeks socken som fastställdes av Länsstyrelsen och gällde från 1942 samt av Utomplansbestämmelser för vissa områden inom Krokeks socken från samma tidpunkt.
Vid den här tidpunkten fanns ett stort intresse hos arrendatorerna att få friköpa sina tomter.
Flera möten hölls med Lösings Häradsallmänning och arrendatorerna.

Arrendatorerna bildade Porsgata-Stenbäckens Villaägareförening den 23 juli 1944 för att tillvarata de gemensamma intressena.
Den första styrelsen bestod av Harald Malmgren, Arvid Karlsson(senare byt namn till Stövander), Ivar J Persson, Johan Pettersson och Arthur Kvist.

De två nya bestämmelserna innebar att byggnation och omvandling av området reglerades i stort och med viss myndighetskontroll.
Villaägarföreningen ville dock ha en mer detaljerad reglering och begärde att byggnadsplaner skulle upprättas för området. I början på 50-talet påbörjades detta arbete. 
De huvudsakliga frågorna som villaägarföreningen dryftade den här tiden var friköp av arrendetomter, bildande av vägförening för skötsel av vägar och grönområden samt Kolmårdssanatoriets avloppsanläggning som mynnade i Bråviken och var en sanitär olägenhet som oroade och engagerade.

Den första större vägsamfälligheten i Stenbäcken-Torskärs område bildades den 10 augusti 1951. Förrättningen omfattade enskilda vägar inom Torskärs Villasamhälle.

I villaägarnas ansökan till Länsstyrelsen den 8 februari 1956 med begäran om statsbidrag för de enskilda vägarna kan man läsa
” Vägsamfällighetens vägar äro allmänneligen befarna av alla slag av leveransbilar, droskbilar och andra allmännyttiga fordon. I anslutning till vägen finnes en mycket frekventerad badplats som under sommartid är livligt besökt av resande från andra orter, och dessa resande måste också använda sig av samfällighetsföreningens vägar”

Avsikten med förrättningen var att få statsbidrag för de allmänna fordonens nyttjande av samfällighetens vägar. Länsstyrelsen avslog dock denna ansökan.

Bildandet av vägsamfälligheten bidrog dock till ett bättre underhåll att vägarna och att vissa standardhöjningar gjordes.
Ett 40-tal fastigheter var anslutna till samfälligheten. Den första styrelsen bestod av följande personer.
Ingenjör E Sundblad, Direktör Karl Axel Bergwall, Christer Nilsson, Disponent Åke Dagberg, och Direktör Sven Hirsch.

Frågan om friköp av arrendetomter tog fart när Lösings Häradsallmänning fick Kungliga Majts tillstånd att försälja tomter. Året var 1954.
En styckningsplan började upprättas och den fastställdes av Länsstyrelsen 1959.

Den 21 juni 1961 påbörjades en förrättning av distriktslantmätare Thorsten Thurell för att bilda en gemensam vägförening för Stenbäcken-Torskär.
Till grund för förrättningen låg nya byggnadsplaner för Stenbäcken nr 1, Torskär nr 1 och Kolmården nr 1 som fastställts 1957 respektive 1958.
För att biträda lantmätaren utsågs ett arbetsutskott med företrädare för fastighetsägarna och Lösings Häradsallmänning.
Stora och svåra frågor var bl.a. i vilket skick vägarna skulle överlåtas från Häradsallmänningen till Vägföreningen. Vilka grönområden skulle övertas och skötas av föreningen samt hur de sanitära problemen i området skulle få sin lösning.
Några fastighetsägare ivrade för att man skulle ha skilda föreningar för Stenbäcken respektive Torskär. Majoriteten var dock för en gemensam förening.
Förrättningen avslutades den 25 januari 1962 med förslag om bildande av en vägförening för Stenbäcken-Torskär. Vid det avslutande mötet valdes också en styrelse för förening. Föreningens uppgift var att iståndsätta och underhålla vägar och grönområden inom området. Kostnaderna för att göra i ordning vägarna hade beräknats till 11.700 kr för Stenbäckenområdet och 22.000 kr för Torskärsområdet. Totalt 33.700 kr.      
I den första styrelsen ingick Arvid Stövander, Karl Axel Lindvall, Gösta Furuheim och Lars Svensson.          
Omedelbart efter övertagandet av vägarna påbörjades en upphandling för att iordningställa körvägar och gångvägar. Kostnaderna visade sig dock bli mycket högre än vad som kalkylerats vid förrättningen. För att finansiera vägbyggnationen fick föreningen tillstånd att ta ett lån på 45.000 kr. Banken krävde dock personlig borgen. Från föreningen ställde då följande personer med anknytning till styrelsen upp: Arvid Stövander, Harry Tauberman, John Hultberg och K.A. Lindvall. Ett modigt och hedervärt beslut av dessa.
Till entreprenör valdes Lambert Andersson, Fredkullen, Kuddby. De slutliga kostnaderna blev 139.112 kronor. Arbetet utfördes under åren 1965-1968. För att klara finansieringen tvingades föreningen ta ett lån på 45.000:-
Eftersom de grusbelagda vägarna krävde mycket underhåll genom skrapning och dammbindning uppkom ganska snart förslag om att vägarna skulle asfaltbeläggas.
Detta var en stor kostnad för föreningen som med då gällande regler för vägföreningar var svårgenomförd. Man fick inte ta lån utan särskilt tillstånd från Länsstyrelsen och man kunde rimligtvis inte ta ut hela kostnaden genom att höja årsavgiften.
På årsmötet i augusti 1972 beslutades att asfaltering av alla vägar skulle ske.
Länsstyrelsen gav tillstånd till föreningen att låna 120.000 kr under förutsättning att lånet betalades tillbaka på 10 år. Banken begärde borgen för lånet. Föreningen hoppades på att kommunen skulle gå i borgen men fick avslag på sin begäran från dåvarande Gatunämnden.
Det verkade hopplöst, men i åminnelse av att det gick bra med det tidigare lånet 1968 steg ännu en gång några medlemmar i föreningen fram och gick i personlig borgen för lånet.
De modiga och hedervärda personerna denna gång var John Hultberg, Harry Tauberman och Sture Käll.     
Borgen tecknades den 30/8 1973. Lånet var på 102.000 kr och amorteringstiden satt till 8½ år.  

60-talet fördes en rasande debatt genom tidningar och skrivelser om badhytterna utmed Bråviksstranden. Dåvarande Biträdande Länsarkitekten framförde bl.a. ” badhusen skymmer i stor utsträckning den eljest utomordentligt vackra utsikten över Bråviken” 
Föreningen fick gå i svaromål till Byggnadsnämnden i Kolmårdens Kommun. Frågan ebbade så småningom ut utan några myndighetsingrepp ( tack och lov!)

Under 70- och 80- talet var den stora frågan för området hur vatten och avlopp skulle ordnas för området. Flera turer av föreningens styrelse och enskilda grupper av fastighetsägare med Kommunen resulterade i ett att frågan började röra på sig. I samband med att Kommunen beslutat dra en sjöledning från Krokek till Norrköping 1972 började en successiv anslutning av fastigheter i Kolmården.
Getå och Kolmårdssjukhuset var de som anslöts först. Därefter avslutades den sista etappen fram till Sandviken och anslutning av Krokeks samhälle.
Inom Stenbäcken-Torskär anslöts fastigheterna i etapper mellan 1987 till 2003.     
Under denna utbyggnad har föreningen varit mycket aktiv och sett till att vägarna vid återställning har fått en bättre underbyggnad och på vissa ställen ändrat körbanans läge och bredd för att öka trafiksäkerheten.

En stor fråga för föreningen har i alla år varit tippningen muddermassor i Bråviken.
Brukarna av badplatserna upplever att grumligheten ökar markant i samband med att tippning skett. Återhämtningstiden  har av flera medlemmar uppskattats till 15 år efter varje tippning.
Det var två vattenmål under 90-talet angånde detta. Det första målet vann föreningen och övriga fastighetsägare som motsatte sig tippning. I det andra målet vände dock utan synbara skillnader i argumenten från parterna Vattendomstolen på utslaget och gav tillstånd.
       
90-talet och fram till idag har mer tid och resurser än tidigare satsat på att hålla våra grönområden röjda och därmed bli mera användbara och höja trivseleffekten samt ge ett trevligare intryck för alla.
Styrelsen har fattat principbeslut om att försöka behålla områdets karaktär. Det innebär i stort att tallskog skall bevaras med inslag av lövträd som t.ex. björk och rönn.
Förhoppningsvis låter även enskilda fastighetsägare bidra till karaktärsbibehållandet genom att enstaka tallar och björkar få stå kvar på den egna tomterna.
Tall som är över 100 år är enligt skogsstyrelsen att betrakta som skyddsvärd. Att ta ner en tall som är över 200 år kan betraktas som ett skogsmord.
Den pågående omvandlingen från sommarstugeområde till åretruntbostäder tär hårt på områdets karaktär. Det är inte ovanligt att alla träd tas bort vid nybyggnation.
Med tanke på det stora naturvärde (och fastighetsvärde) de naturliga träden utgör, är det svårt att förstå vad en sådan skövling har för syfte.          

En förenings arbete präglas av dess styrelse och medlemmarnas vilja till insatser.
Eftersom det är omöjligt att relatera allt och allas arbete i föreningen så avslutas den här lilla historiesammanställningen med ett begränsat persongalleri av vilka som varit ordföranden och personer som lagt ner mycket tid eller vars arbetsinsatts varit särskilt värdefullt för föreningen.

Ordföranden:
År                  Namn
Xx                 xx                 
Övriga förtroendevalda med särskilt värdefullt engagemang:
 År                 namn              uppdrag        
Xxx                xx                  xx

 

Kolmården 2006-10-27
Sammanställt av Lennart Käll

Direkt länk hit: https://stvf.info/Om Oss/Historik senast uppdaterad: 2011-09-18 18:41:57